Nollningsstatus

Tänker skriva om våra handikap här inne from nu. Vår vardag, problem och glädjeämnen, ja helt enkelt vårt liv som oss själva. Passar bra att börja här och nu, för vi har förändringar omkring oss i massor just nu.

Då börjar vi en ny epok i vårt liv igen.

Smurfen var ju hos läkaren på Hab i tisdags. Han förstod genast vad jag talade om och förutom Aspergersdiagnosen så har vi nu även en Adhd diagnos. Amen på det! Det har jag tänkt hela tiden. Så nu har vi fått ut Strattera och Circadin till henne. Läkaren undrade varför hon inte fått medicin innan när hon har det så jobbigt? Jag sa till honom att inte är det jag som stått i vägen för det. Jag har bönat och bett på mina bara knän för min lilla smurf, men nej, ingen har lyssnat förrän nu! 8 år har det tagit tills i dag, 7 utav dom har jag kämpat för att få en utredning eller psykologbedömning på mitt ohanterliga ångestfyllda barn.

Tänk så många tårar av frustration, trötthet, uppgivenhet och ilska som runnit nerför mina kinder. Tänk hur många tårar, tankar och så mycket smärta min lilla smurf bär inom sej och som hon inte orkat bära heller pga att sociala myndigheter skyllt på att hon inte har någon fadersgestalt hemma, och en mamma med dålig ekonomi, blablabla. Dom borde skämmas, säger jag bara. Egentligen skulle dom få böta till varje barn dom missbedömer, för det är nog fler än vad dom hjälper! För hur kan dom bedöma när dom ser ett barn som kryper runt på golvet gråtandes och skäller som en hund under hela besöket, att det är för att vi inte har nån fadersgestalt eller dålig ekonomi? Kan det vara så att barnet får Doggy i stället, för mat? Ja, så måste det vara!? Eller hur tänkte dom där?

OM jag fick bedöma situationen, så har det inte med något av det att göra, utan det beror på att barnet inte känner de människor som trampat in i hennes hem, och dessutom nonchalerar henne och sitter vid köksbordet och talar om henne i 3:e person med hennes mamma. Hon bet den ena kvinnan i fråga i benet vid ytterdörren för att hon inte tittade på henne. (bra gjort egentligen, eftersom det inte var för min skull dom skulle varit där utan för att se hur barnet fungerade i hemmet) *obs. sarkasm* Behandlar dom henne som en hund, så får dom en hund, hon är smart! Hon tänker rakt!

Nu har vi efter många år i alla fall kommit till en punkt där vi kanske kan få en förändring. Vi har Habiliteringen med oss i ryggen, Smurfen har fått hälpmedel av arbetsterapeuten, klocka, almenackor, väggschema och kedjetäcke. Adhd medicin och insomningstabletter av läkaren, och en psykologkontakt för henne själv på hab. Vi har även fått beviljat ett halvt vårdbidrag på försäkringskassan, för att hon ska kunna få sina behov tillgodosedda.

Vi ska även flytta till en bättre lägenhet i årsskiftet, där vi kan börja om från noll, planera om och skala av intrycken lite, skapa en lättare omgivning för både henne och mej. Vi ska försöka få en riktigt bra omstart jag och min lilla smurf! Nu är det bara skolan vi ska fortsätta trycka på, för där är det ganska så ohållbart i framtiden om dom inte börjar anpassa redan nu. Än så länge hänger hon med någorlunda, men det blir större krav både från skola och klasskamrater, så vi får se hur det blir framöver. Jag kommer skriva det här .

Häng med i våra svängar om du vill =)