Svårt att förklara...

Hur förklarar man för sitt barn vad hennes diagnos betyder, varför hon fått den och hur hon kan göra för att inte känna sej annorlunda? Hon har Aspergers syndrom och uppfyller alla kriterier, plus överaktivitet och adhd problematik,
Det är inte lätt, för jag har inte alla svaren, jag kan inte så mycket, bara lite grann liksom.Jag har själv Adhd, så det vet jag precis vad det är.  Men jag kan min dotter, utan och innan. Så hur hon fungerar, vet jag. Hon vet också att jag kan henne, det brukar hon säga.

-Jag vill ha min mamma, för hon kan mej!

Det tycker jag känns jättebra att höra, för det innebär att hon litar på mej, och vet att jag kan hjälpa henne på ett bra sätt, förstår, när något är jobbigt eller svårt. Jag är en livboj, när hon blir vilsen och får panikattacker, blir arg osv. Och jag vet hur jag ska måla hennes värld i massa vackra färger.  Färger som lyser starkt, klart och helt okomplicerat bara för att det är så det faktiskt kan vara, om man är insatt i ett barns svårigheter.  Okomplicerat och enkelt. Svårare är det inte egentligen. Det är omgivningen som skapar svårigheterna, när dom inte kan acceptera, lyssna , lära och försöka förstå vad det handlar om. Man tycker det är jobbigt och känns konstigt. Vill helt enkelt inte. Men vad dom inte förstår är att de sårar och gör illa, när de ställer samma krav på ett barn med autism som en "normal fungerande". De tänker annorlunda, och fungerar annorlunda, har starkare känslor, rikare fantasi och är för det mesta mycket mer intelligenta än vanligt fungerande.

Bar en sån sak att man säger att bollen är rund!
Den är inte rund, för det går neråt i sömmarna på en läderboll så det blir små kanter och då kan den inte alls vara rund. Den är kantig. Ganska logiskt egentligen, bara det att bollen är rund det har vi alltid fått höra. Men sanningen är att det ligger i betraktarens öga, beroende vem det är som tittar på den och hur man ser det.

Jag tycker filmen här ovan är jättebra, den säger otroligt mycket =)

Jag kan inte då mycket, men jag tänker lära mej. För jag vill att världen ska vara lika färgglad för alla. och det är inte förälderns fel för att man skämt bort sitt barn, eller något sådant. Det är ett NP-handicap och det är därför man slåss för sitt barns rätt varje dag. Man slåss för att människor omkring en ska förstå att det inte går att tillrättavisa på samma sätt, för den känslan du ser, är kanske inte den som faktiskt är. Man måste vända på saken och ta en kik från alla synvinklar och hur det blev som det blev. Hur betedde man sej själv och kunde det uppfattas på ett annat vis, för att man visade en annan sak med ansiktsuttrycket än med munnen. Det är en del jobb man måste lägga ner i början för att lära sej tänka om så det blir rätt. Ibland behövs bara en hand i den lilla handen och så gör man om det tillsammans, det som blev fel. Utan ilska, utan hårda ord. Det är inte så svårt egentligen. Man behöver inte använda ord för att förklara, utan hela sej. Handling säger mer än ord och är lättare att ta till sej.
Min dotter kopierar betéenden, meningar, uttryck och tonläge. Ibland tror andra att hon faktiskt är så allvetande som dom ser henne vara, medans jag som känner igen uttrycken från ett program hon sett, eller något hon hört på radion, eller något hon hört nån annan säga. Det är ganska enkelt att se hur det funkar egentligen om hon hamnar i en situation där det inte går till så som hon sett eller hört innan. Hon får helt enkelt en panikattack, kryper i hop, kanske gömmer sej, eller blir en hund som kryper runt på golvet och skäller, saker som tar henne bort från situationen. Kanske får hon ett raseriutbrott. Saker går sönder här hemma, jag blir slagen, men det är inte med mening. För det spelar ingen roll hur ledsen eller ont jag får, hennes förtvivlan är större. Det är inte okej att slåss, men hon vet inte hur hon ska få kontroll på situationen. Allt blir upp och nedvänt. Och jag tar hellre än smäll än ser henne rusa ut , klättra upp så högt hon kan komma i ett träd och må dåligt, där jag inte kan nå henne. Då blir jag maktlös.
Föräldraskap är svårt.