Han hade mycket under håret den mannen!
Och som ADHD bejb kan jag inte annat än säga
att han har så jäkla rätt i just det!
Tänk att människor i hela mitt liv har försökt att göra mej till en annan person än den jag är, utan att ens ta sej en ynka millisekunds tid till att ens fundera på varför jag är som jag är?
När de inte lyckas i sitt omformande så får dom nåt slags ångest tillstånd, säger att jag inte är klok, att det inte går att umgås med mej, för jag tar så mycket energi!
Varför lägger dom ner massa energi då ? Enklast skulle väl vara att liksom ta mej som jag är? Många människor är knepiga filurer i allmänhet, som alltid tar den svåra stigen först, fast det finns en motorväg som leder rakt fram till slutsatsen att jag är den jag är.
Jag är född med ett handicap. Ett handicap som inte syns på utsidan, som ingen kan se, känna på eller höra heller för den delen. Jag har ADHD och reviderande ångest samt post traumatisk stress pga livet.
Min uppmärksamhetsstörning, gör att jag rycks iväg av minsta lilla ljud, eller rörelse i ögonvrån, eller av en doft någonstans ifrån. Det lilla får mej att tappa koncentrationen totalt från det jag håller på med. Och det ställer till det. Nyss kokade jag knäck över hela glashällen, bara för att min dotter sa någonting. Jag glömde av vad jag höll på med som vanligt.
Jag skulle lägga in brödet i skafferiet i morse, och hittade gårdagens post på hyllan ovanför brödet, och så ser det ut omkring mej. Min mössa har varit försvunnen sedan i Söndags och i dag hittade jag den, bland mina cd-skivor i bokhyllan.
Så ser mitt liv ut, jag försöker fixa och dona som alla andra, för det har jag blivit tjatad på att jag ska klara sedan jag var liten, att annars är jag dum om jag inte klarar av sådana lätta sysslor!
Jag klarar det inte! Men jag är inte dum heller!
I am a genius
and people are to stupid to see that
