Klok som en bok

Smurfen har briljerat i klokhet igen =) 

Vi tittade nämligen på Tintin på  Teliaboxen och hon var väldigt fascinerad av honom. Så slutsatsen kunde ju bara bli så här =)

- Mamma, vad skönt att det finns en till i världen som är nästan lika smart som jag!

- Vem då, undrar jag? 

- Tintin så klart, vet du ingenting eller? och hans hund fast då blir det 2 men det gör inget! Vi får trängas =)

Svårt att förklara...

Hur förklarar man för sitt barn vad hennes diagnos betyder, varför hon fått den och hur hon kan göra för att inte känna sej annorlunda? Hon har Aspergers syndrom och uppfyller alla kriterier, plus överaktivitet och adhd problematik,
Det är inte lätt, för jag har inte alla svaren, jag kan inte så mycket, bara lite grann liksom.Jag har själv Adhd, så det vet jag precis vad det är.  Men jag kan min dotter, utan och innan. Så hur hon fungerar, vet jag. Hon vet också att jag kan henne, det brukar hon säga.

-Jag vill ha min mamma, för hon kan mej!

Det tycker jag känns jättebra att höra, för det innebär att hon litar på mej, och vet att jag kan hjälpa henne på ett bra sätt, förstår, när något är jobbigt eller svårt. Jag är en livboj, när hon blir vilsen och får panikattacker, blir arg osv. Och jag vet hur jag ska måla hennes värld i massa vackra färger.  Färger som lyser starkt, klart och helt okomplicerat bara för att det är så det faktiskt kan vara, om man är insatt i ett barns svårigheter.  Okomplicerat och enkelt. Svårare är det inte egentligen. Det är omgivningen som skapar svårigheterna, när dom inte kan acceptera, lyssna , lära och försöka förstå vad det handlar om. Man tycker det är jobbigt och känns konstigt. Vill helt enkelt inte. Men vad dom inte förstår är att de sårar och gör illa, när de ställer samma krav på ett barn med autism som en "normal fungerande". De tänker annorlunda, och fungerar annorlunda, har starkare känslor, rikare fantasi och är för det mesta mycket mer intelligenta än vanligt fungerande.

Bar en sån sak att man säger att bollen är rund!
Den är inte rund, för det går neråt i sömmarna på en läderboll så det blir små kanter och då kan den inte alls vara rund. Den är kantig. Ganska logiskt egentligen, bara det att bollen är rund det har vi alltid fått höra. Men sanningen är att det ligger i betraktarens öga, beroende vem det är som tittar på den och hur man ser det.

Jag tycker filmen här ovan är jättebra, den säger otroligt mycket =)

Jag kan inte då mycket, men jag tänker lära mej. För jag vill att världen ska vara lika färgglad för alla. och det är inte förälderns fel för att man skämt bort sitt barn, eller något sådant. Det är ett NP-handicap och det är därför man slåss för sitt barns rätt varje dag. Man slåss för att människor omkring en ska förstå att det inte går att tillrättavisa på samma sätt, för den känslan du ser, är kanske inte den som faktiskt är. Man måste vända på saken och ta en kik från alla synvinklar och hur det blev som det blev. Hur betedde man sej själv och kunde det uppfattas på ett annat vis, för att man visade en annan sak med ansiktsuttrycket än med munnen. Det är en del jobb man måste lägga ner i början för att lära sej tänka om så det blir rätt. Ibland behövs bara en hand i den lilla handen och så gör man om det tillsammans, det som blev fel. Utan ilska, utan hårda ord. Det är inte så svårt egentligen. Man behöver inte använda ord för att förklara, utan hela sej. Handling säger mer än ord och är lättare att ta till sej.
Min dotter kopierar betéenden, meningar, uttryck och tonläge. Ibland tror andra att hon faktiskt är så allvetande som dom ser henne vara, medans jag som känner igen uttrycken från ett program hon sett, eller något hon hört på radion, eller något hon hört nån annan säga. Det är ganska enkelt att se hur det funkar egentligen om hon hamnar i en situation där det inte går till så som hon sett eller hört innan. Hon får helt enkelt en panikattack, kryper i hop, kanske gömmer sej, eller blir en hund som kryper runt på golvet och skäller, saker som tar henne bort från situationen. Kanske får hon ett raseriutbrott. Saker går sönder här hemma, jag blir slagen, men det är inte med mening. För det spelar ingen roll hur ledsen eller ont jag får, hennes förtvivlan är större. Det är inte okej att slåss, men hon vet inte hur hon ska få kontroll på situationen. Allt blir upp och nedvänt. Och jag tar hellre än smäll än ser henne rusa ut , klättra upp så högt hon kan komma i ett träd och må dåligt, där jag inte kan nå henne. Då blir jag maktlös.
Föräldraskap är svårt.

Orkar inte riktigt

Ska det vara så här?

Skrev ett långt jävla inlägg, men struntade i det, det hjälper inte ändå.

Nybliven hundägare

Bilden är ganska så nära sanningen , om jag ska beskriva vad som motionerar mej numera. Fast med massa mer päls överallt och attityd minsann!

Jag har alltså ärvt 2 tanthundar, modell korv, full av päls så man inte ser vilken ända man ska sätta kopplet i. För att vara säker på vilken ända man pratar med, är det bästa knepet att plocka fram en köttbulle som man sedan för fram mot sin håriga korv. Den ändan som hugger, är den ändan man ska sätta kopplet på. Jag är så otroligt finurlig, som löst detta dilemma på så vis.

I ärlighetens namn var detta ett impulsivt agerande från min sida, åter igen. Impulser är min grej, jag utför gärningen och tänker efter, just efteråt. Jag såg en annons om 2 tanthundar som behövde komma till ett nytt hem akut, pga sjukdom hos ägaren. 2 ShiTzu tanter på 8 och 10 år letade efter en ny adress. Jag ringde, åkte dit, och fattade beslutet att genast ta med korvtanterna hem. Deras Matte kunde inte stå rakt, utan lutade mot en vägg, en möbel eller vad som fanns tillgängligt. Tog sej fram i sakta ostabilt mak, alltid stödjandes mot nånting. Hon har alltså MS, plus att hon legat 2 månader på sjukhus för en hjärnblödning. Människan hade inte oddsen på sin sida, så jag tvekade inte en sekund. Hennes ögonstenar skulle inte få åka runt som rotlösa vilsna saker, osäkra på vad dom ska hamna här näst. Utan jag lovade den stackars kvinnan att hennes hundar skulle få ett värdigt liv, i mitt palats. Jag vet inte hur många gånger hon tackade mej, och sa att jag var en ängel som gjorde detta för henne . Hon kände på sej att jag är en bra människa och djurvän. Annars hade inte hennes yngsta hund lagt sej på rygg och visat underkastelse så fort. Det har hon aldrig gjort för någon annan. 

Så ni förstår, detta var meningen!

Här är jag nu med mina 2 tanter, som motionerar mej varje dag i minst 2 timmar. Jag har längtat efter promenad sällskap och nu fick  jag det. Något som jag måste göra även om det ösregnar eller blåser kallt. Det finns inga undanflykter i världen. 

Bättre kan det inte bli.

Andra löser gymkort för dyra pengar, eller  springer på viktväktarna och andra seminarier som absolut inte är gratis. Men jag tycker denna investeringen är mycket bättre, och den kommer ge resultat samtidigt som man får kärlek, frisk luft och har varma fötter om nätterna. Tanterna funkar som fotvärmare, glädjekälla, gossedjur, våtservett och massa annat också. Fenomenalt !

Härmed titulerar jag mej vid mitt nya indianska namn:

Vandrar med bajspåsar

Förvirrad? Yes!

Vi är ju skapta för att hitta ett byte och fånga det, laga till det och käka, skulle nån vifta med bindor, cigg, batterier, dvd:er, läppstift, strumpor, osv så skulle inte en jäkel fått skjutit sin medda.

Det flashar och flaxar olika saker överallt, privatliv existerar inte längre. Ena stunden ser man en gråtande kvinna med ett dött barn i famnen på tv, och nästa sekund står det en colaburk, på samma plats, hur fan ska ungarna lära sej vikten av ett liv? Eller hålla isär begreppen?




Om nån svälter ihjäl, är det lugnt, det är bara att chilla och ta en cola, så baah!




Det är inte konstigt att man är förvirrad. Att ungarna är som dom är.. Att söka efter mer kunskap är en utmaning, men att korvstoppas systematiskt, är en plåga.

Inte konstigt att dom flyr in i parallella världar, bland wizards, gnoomer, orcher och andra väsen. Där har alla sin plats, sitt värde, sin grupp att utvecklas i, i eget tempo.




Jag förstår att den världen är mer lockande.

Jag skulle ha ett större värde som noob där, än som människa här.




Den här världen passar inte mej.

test

Lägga till Flikar i din blogg

Klicka på "design" i instrumentpanelen

Välj "sidelement"

Klicka på den långa rutan under rubriken, har du ingen så dra en widget-ruta dit.

Välj "Lägg till Gadget" i den långa rutan

Under "grundläggande"fliken finns det olika widgetar att välja, välj "sidor" och spara bara, så läggs det till

Klicka sen på att du vill göra ett nytt inlägg, så finns det en flik i överkant på rutan du kan skriva i, där det står redigera sidor, där inne kan du lägga till nya sidflikar =)